Sammanfattning

Boken utspelar sig under 2:a världskriget, mest i Auschwitz-Birkenau men också i Debrecen i Ungern där familjen bor i början av boken. Författarens miljöbeskrivning var väldigt detaljrik. Ett exempel är när de kom fram till Auschwitz. Hon sa bland annat att det var tegelbyggnader med stora skorstenar på som det vällde ut rök från. Jag har sett mycket bilder från Auschwitz så jag förstod direkt att det var dit de kommit. Hanna såg även en skylt med platsens namn på så då förstod man också.

I boken får man får följa en judisk flicka som heter Hanna Mendel och hennes familj som lever i Debrecen i Ungern. Hanna är en 15-årig tjej med stark personlighet, hon är modig och en duktig flicka både i skolan och hemma. Hon är väldigt duktig på piano och drömmer om att bli en berömd pianist. Hanna förändras lite genom boken. Hon var stark redan i början av boken men då var hon ändå som lillasystern i familjen, hon togs bland annat omhand av mamman och systern. Hennes mamma och syster blev väldigt svaga efter ett tag medan hon lyckades hålla sig någorlunda stark på grund av hennes pianotalang. När de tillslut knappt orkade stå upp längre så tog hon hand om dem och gjorde allt hon kunde för att de skulle få det bra. Hon är väldigt omtänksam och tänker mycket på att andra ska må bra. I slutet av boken kändes det nästan som att Hanna var mamman eller storasystern i familjen eftersom det var hon som försökte hitta mat och det var även hon som var starkast och tog hand om de andra.

I början bor Hanna och hennes familj i ett av flera hyreshus i ett ghetto med andra judiska familjer. En kväll kommer det två poliser och bankar på deras dörr. Familjen får order om att packa en väska med kläder och mat för att vara borta i tre dagar. De får också veta att morgonen efter skulle de och alla andra samlas utanför synagogan. Ingen vet någonting om var de ska eller hur länge de ska vara borta. Den tuffa resan börjar direkt de kommer till synagogan, de blir direkt skickade med buss till ett läger där de bara stannar ett kort tag. Därifrån får de åka tåg i några dygn, på tåget dör många människor eftersom det är trångt och alldeles för lite mat och vatten. Det Hanna och säkert många av de andra tror då är att allt kan vara bättre än tåget. Men när tåget stannade visade det sig ganska snabbt att de hade fel. De vet att de kommit till Auschwitz-Birkenau därför att de såg en skylt där det stod det, men eftersom man inte hade hört talats om lägret på den tiden så visste de inte vad som skulle hända. När de kom dit blev de uppdelade och frånskilda från sin pappa. De andra tre levde tillsammans i en barack och blev svagare och svagare för var dag som gick. De fick jobba varje dag och fick bara en liten brödbit och smutsigt vatten att äta. Hanna är väldigt duktig på att spela piano och får därför spela hemma hos en av SS-medlemmarna varje dag. Jag tror även att det är därifrån hon får livskraft. SS-medlemmen har en son som Hanna fastnar vid direkt. Hon börjar gilla honom mer och mer men vet att det är förbjudet. Eftersom hans pappa hatar judar borde ju han också göra det, tänkte hon. Men hon börjar prata med honom lite när pappan inte ser och hon märker att han är en annan människa än hon först tänkt. Lite av hennes livskraft kommer nog därifrån, eftersom hon får träffa honom varje dag och hon får dessutom lite mat om dagen där. Hon snor med mat därifrån till Erika och Hanna vill verkligen att Erika ska orka och må bra. För att Erika ska orka måste hon få mat och för att Hanna ska få behålla sin syster måste hon fixa mat till henne eftersom man knappt klarar sig på maten man får i lägret. Jag kommer inte ihåg någon gång i boken som jag hört Hanna tänka att hon inte orkar mer eller att det är lika bra att ge upp. Varje gång Erika tänker negativt är det Hanna som försöker peppa henne och få henne att tänka lite mer positivt även fast det är svårt under såna levnadsförhållanden. På det sättet tycker jag författaren visar att hon har livskraft kvar och hon tror att hon kommer överleva det. Det är det här som gör att jag tycker att hon är en stark och modig tjej, hon klarar sig igenom lägret trots allt det jobbiga och trots att hon tar hand om både sin mamma och sin syster samtidigt som hon tar hand om sig själv. Jag tycker också att man märker att de har ett mycket starkt förhållande till varandra i hennes familj och att de verkligen står varandra nära eftersom Hanna nästan tänker mer på hennes syster och att hon ska må bra än att hon själv ska må bra. Ibland tar hon till och med risker för att Erika ska få det bra, till exempel när hon stjäl mat hemma hos SS-medlemmen.

I boken får man följa deras tid i Auschwitz till den dagen då lägret befrias av ryssarna. Jag vet inte exakt hur länge de levde i lägret men det hann ändra årstid från sommar till vinter och när hon kom hem igen till sin hemstad så hade det hunnit bli vår så jag tror att de levde där i lite mer än ett halvår. Det låter inte så länge med tanke på att lägret användes i 4-5 år men om man försöker sätta sig in i deras situation så känns det nog väldigt länge. Att gå och vara hungrig dygnet runt, nästan aldrig få tvätta sig riktigt ren, inte dricka rent vatten och sova på hårda britsar är hemskt, när man lever under de förhållandena så känns nog några månader som en evighet.